Hej alla SGB fans där ute! Tack för uppbackningen på Stens rock and bluesfest senast. Jag är ingen utpräglad märkesslav och måste inte ha den grejen eller det märket, utan jag går på intuition, magkänsla och resonerar så att är man en hyfsad musiker kan man spela på vad fan som helst.
. Men även jag har favoriter i trummsvängen och om vi skall prata märken, mitt märke har blivit TAMA. Dom har funkat för mig och jag tror att valet av märke
har att göra med att jag lyssnat mycket på Stewart Copeland (fd Police) och Lars Ulrich i Metallica bara för att nämna några utmärkta trummisar som spelar på TAMA trummor.
Så när jag för ca fem år sen fick frågan om jag kunde ställa upp som trummis i en musical med körer och hela konkarongen så övertalades jag till att säga ja.
Men jag hade ju inga trummor vid den tiden och hade inte spelat på länge. Jag fick tips om att det bodde en kille i byn som hade köpt ett trumset för några år sedan för att lära sig spela, du kanske kan låna dom sa en kvinna som var med i kören. Hon sa ”jag hittade de här hemma som du kan få” och räckte över ett par trumpinnar till mig tillsammans med en lapp på vilket det fanns ett telefonnummer till killen med trummorna. När jag kommer hem till killen med trummorna har han plockat fram allt. Det står i vardagsrummet och jag konstaterar att trummorna ligger i Trumcase och jag tänker vad bra då är det kanske inte de billigaste trummorna på marknaden som ligger i casen. Jag får upp en träfärgad trumma i ljus björk eller lönn som ser rätt välbyggd ut av märket HRK Trak. ”Jaha”, tänker jag.
”Ett lågprismärke. Ja ja, jag har ju inget val. Jag har ju tackat ja till musicalen så det får ju bli detta.”
Med i kittet fanns Paiste cymbaler Ludvigstativ mm saker som jag kände igen och hade spelat på förut. Killen berättade att han köpt kittet på musiklagret i Borås och det kom från något band som slutat lira och sålt grejerna. Han tänkt träna trummor men det blev inte av så det gick bra att låna grejerna.
När jag sedan kom hem och satte upp allt och provspelade en stund så kom jag fram till dom var inte så pjåkiga dessa TRAK trummor ändå för jag hade en lång lång väg tillbaka av övning och åter övning för att överhuvudtaget komma i närheten av den jag en gång var på trummpallen.
Efter tre månader ringde jag upp killen med trummorna och frågade om de var till salu, han kom över för att bestämma pris. Vi kom fram till att han tar min moped en Puch Alabama plus 1500 kr för trummorna. Vid detta laget hade jag förstått hur pass viktigt det var för mig att få spela även om det bara var för mig själv på min kammare.
Tiden gick och jag nötte på i min kammare, hoppade in och gjorde små spelningar här och där, tills jag en dag insåg att jag kan fan inte leva utan att få spela mer permanent i ett band. De producerade tre distinkta linjer för sig själva i inte så kostnadseffektivt Japan vid en tidpunkt när alla andra var clamoring att dra ekonomisk fördel av att göra sina trummor i Taiwan. Den 200-serien hade 9-lagers lauan tank, 300-serien med 7-ply Linden och lauan snäckor och top of the line 400-serien med sex skikt av lind eller 5 skikt av lind och ett yttre lager av japanska aska för lackering. Prismässigt fem trumset genom de tre intervallen gick från £ 399 till £ 489 till £ 895. [I motsats till information ute på vissa webbplatser Trak var inte alla ingångsnivå-apparater och de 400-serien sätter var up-market, välbyggd och prissätts därefter. 200 var verkligen "billig och glada" medan 300 var mellanregistret med sprutade "Zola rock 'interiörer.] Det ställer jag över när de kom ut var det 400-serien med de fem skikt skal med lackerade extra lager av aska och bastrumma hade trä bågar som på den tiden var något ovanligt för en orientalisk set (metall fälgar var vanligare då eftersom de var enklare att tillverka och billigare eftersom de bara behövde vara kromade). Trak verkade i en tid då mer omfattande sätter höll på att bli normen (åtminstone så långt som proffsen var oroliga) och storlekar som erbjuds från fabriken var utformade för att tillgodose dessa trender.
Regelbunden Toms mätt 8 x 6, 10 x 7, 12 x 8, 13 x 9, 14 x 10, 15 x 1 och 16 x 16 - alla två huvuden.
Konsert Toms hade något mer exotiskt djup i den övre änden: 6 x 5,5 ", 8 x 6, 10 x 6,5, 12 x 8, 13 x 9, 14 x 10, 15 x 12 och 16 x 14".
Trak producerade också "Power" Toms 8 x 8, 10 x 9, 12 x 10, 13 x 11 14 x 12 och 15 x 13.
Bastrummor fanns i två djup 14 och 16 "och diameter i fråga var 18, 20, 22 och 24".
Deras 14 "virveltrummor var inte lika äventyrligt som deras Toms med två BIG-standarden djup 5 och 6,5" metallfat skalade och samma djup plus en 8 "i de versioner trä skalade. Dessa metallfat och står också tillgängliga med Staccato-apparater. Inte en lotta människor vet det!
Den virveltrummor i 100% Linden rad hade lite olika och ovanliga djup vid 6, 7 och 8 ".)
Det bör nog påpekas att inte alla dessa storlekar kom till Storbritannien sedan prislistan koncentrerade på bröd-och-smör 5 st uppsättningar.
Detta var i början av mer prisvärda lackerade ytor och 400 uppsättningar hade en samling av vackert korniga exteriörer inklusive brunt, trä och även vad som förmodligen var den första tobaken brast vi hade sett. Några av de trummor tycks ha haft japansk-byggda, vitt bestruket huvuden men du säkert kan ange CS svarta prickar eller Pinstripes från Remo. Du kan, om du önskar beställa dem utrustade med Duraline huvuden för att få de döda ljudet trumslagare i eran förväntades och uppmuntras att producera i studion, vare sig de ville eller inte!
När det gäller muttrar, bultar och hårdvara Trak gällde, det verkade vara en massa saker "lånat" från andra företag tillsammans med några bra nyheter som gummi socklar under alla armaturer bifogas skal. Massor av inredningen som den snara kasta-off med rulle sängar och klackarna var generiska innan vi verkligen visste något om den sortens saker. Som sade att de var goda exempel på OEM och de gjorde sitt jobb.
Några av deras grejer var dock ovanligt i den extrema - och i vissa fall kom ut innan vi hade någon aning om vi behövde det. Visst vi behövde saker som snabblåsning klämmor, lås minne och kastade fogar ben med nylon buskar, men systemet 4 hi hat stativ med 400 trumset hade en oerhörd (och förmodligen onödigt) med hjälp av vilken en slitsad ben stag tillåtet för icke-vertikal placering!Trak idé var du kan sätta din fot i den vanliga plats och placera cymbalerna närmare dig, ge dig inte hade något emot att spela dem på en obekväm, till och med omöjligt vinkel.
Bommen cymbal stand kallades en "kran" av goda skäl: det var massiv med en dubbel stagade stativ bas som de monterade en fjärde, extra långa ben ovan för att möjliggöra det för att luta utanför den vertikala. Den counterweighted bom spändes till toppen av montern och på grund av sin teleskopiska konstruktionen var mycket justerbar.
och de innehöll också en kväve behållare så att du kan ändra höjden utan någon ansträngning - IMHO annan onödig funktion för en trummis som behöver samma höjd varje gång. Pallen var garanterad i 10 år så om du har en med ett problem jag är rädd att du är sjutton år för sent, särskilt eftersom HRK tycks ha försvunnit spårlöst.
Bastrumman monterade "bollen och bur" dubbel pukhållare hade "L-vapen" så att ingenting trängde in i skalet och kallades "Omnisphere". Du kunniga Mike Dolbear läsare kommer att känna igen namnet från Tama och det har varit en del spekulationer genom åren om H för Hoshino i namn av konglomeratet som tillverkat Trak.Tills jag hittar mina anteckningar från min International Musician kritik jag inte kan kontrollera någon användbar koppling mellan Trak och Tama annat än det faktum att ett företag som heter Hoshino Gakki Tio började sin stjärna trummor i 1955 sjönk tio från sitt namn 1981 och ändrade namnet på sina trummor till Tama (ägarens hustrus namn) 1974. Tama men startade tio år innan Trak dök upp och jag är säker Remo Belli gång berättade för mig var det två Hoshino företag när jag intervjuade honom för IM & RWDen
Den mycket justerbara Trak baspedal hade en enda expansionen våren och en vertikalt justerbar enda inlägg, ungefär som ett Rogers Supreme. Den hade också en böjd fotsteg.
Trak s emblem var formad lite som en Gretsch "stoppskylt", men såg ut som ett klistermärke och förringade som i övrigt ganska professionellt utseende.
FCN distribueras Trak trummor i Storbritannien och mitt sinne har gått tom så långt som Endorsers berörs. Det enda jag vet säkert är att Geoff Nicholls används en uppsättning på turné med "Rockschool" sponsras av FCN när de först kom ut. Som jag sa spekulationer på allvetande World Wide Web har det att Trak trummor var underlägsna, nybörjar set, men de var verkligen inte bara det - på toppen av intervallet de gjorde bra trummor men i en inte särskilt give-away pris.
Hela artikeln har ni här
http://www.mikedolbear.com/story.asp?StoryID=2607
Så nu mina vänner är det mycket roligare att spela på trummor som man har lite historik kring. Samt att kopplingen till TAMA besannar bara den magkänsla jag hade för dessa trummor när jag såg de för första gången hemma i en killes vardagsrum för ca 5 år sen.
Jag kommer under hösten att presentera mina trumset som i dagsläget är 4st både analoga och digitala och hur de spelas och låter.
Till dess ha det gött
Ola Johansson
Jag har under åren som jag spelat trummor i SGB ofta fått frågan varför jag har valt att använda mig av digitaltrummor när vi spelar live. Visligen från Roland men ändå digitaltrummor ? Och den sorts musik ni spelar typ 60-70 tals baserad. Är det inte plastigt ?, Det finns väl ingen känsla i digitaltrummor?, Har du vanliga trummor och vad spelar du på
då?
Som ni förstår är frågorna många så jag tänkte skriva några rader för att reda ut begreppen.
Så jag packade mina TRAK trummor och åkte till Mölndal för provspelning i bandet SGB
och träffade för första gången Sten Gustavsson och Sune Jeanson. Detta var långt innan första spelningen 07.10.06 i Mölndal och vid den tidpunkten hade jag fortfarande ingen aning om vad TRAK var för trummärke.
Så nu när Sten är skadad i armen har jag sedan en tid tillbaka
åter igen satt upp mitt TRAK kit efter en tids utlåning och tycker fortfarande att det är ett hyfsat trumset men vart kommer det ifrån vem har tillverkat det och dröm om min förvåning när jag är ute på webben för att ännu en gång leta info om kitet jag spelat på under ett flertal år som jag fortfarande tycker är bra men när det inte finns något info om grejerna så har ju tanken slagit en om man inte skall byta till något som folk känner till typ TAMA eller kanske SONOR vad vet jag.
Men så hittar jag denna artikel av Mike Dolbear. Jag spelar alltså på ett HRK trak 400 som är seriens topmodell kul.
Den Trak linje trummor var en skapelse av ett konsortium kallat HRK Drum Institute och den brittiska först såg dem runt 1983. H stod för Hoshino som redan gjort trummor, R för Rokkoman som var en distributör och K för Keino som gjorde hårdvara. Företaget hade skurit sina tänder på att trumma utrustning för andra företag.
