Recensioner


SGB - This Is What Matters 2011

Ett ambitiöst OCH roligt rockalbum skapad av sanna entusiaster med öronen vända mot The Sixties & Seventies

Nu sitter jag med SGB:s splitter nya CD i handen, "This Is What Matters". Tio låtar, samtliga skrivna av bandet, många av Sten & Louise. SGB årsmodell 2011 innebär Elizabeth Fredriksson sång, Sten G Gustavsson gitarr, Sune Jeanson bas (+ på CDn klaviatur, sång, gitarr) samt Ola Johansson trummor. Louise fick till slut svårt att kombinera alla vardagens roller med bandets spelningar så Elizabeth ryckte in. Men båda sångerskorna hörs på plattan, typ half-and-half. Jag har fortfarande inte hört SGB på scen (börjar bli dags!) men det är mycket möjligt att den musik de serverar live kan etiketteras just "Rocking Boogie Blues": rubriken på bandets websida. Inget fel i det, även om det inte är Redaktör'ns favoritbag, men CDn "This Is What Matters" är så mycket mera.

Vanja & jag lyssnade med elefantöron igår kväll och hörde en ambitiös platta gjord med massor av referenser och influenser och uppenbarligen gjord med ett riktigt gott humör. Upp med volymen! "Anisette i Savage Rose" viskar Vanja. "Ett Deep Purple-riff! Och "All About Money" låter ju som Black Sabbath!". Och så trampar hon takten så att soffan gungar. Och visst är det så. Ett stabilt och ofta tungt komp med riff hämtade från underjorden, kombinerat med tydliga melodier som fastnar, ibland sjungna med en ljuvt flickaktig röst. Och så ljusa överstämmor på det. Fräck mix!

CDn snurrar: "Feel Tonight" med mycket fin sång andas engelskt 70-tal, varför inte Family? "Tomorrow" har element av engelsk folkrock. Komplexa "Anything" öppnar med filmmusikssynt och fortsätter med läcker stratosfärgitarr, fast i centrum är så klart sången: en kvinnoröst med nästan barnslig klang och ett lätt vibrato, bara SÅ bra. "No Road Back" är en 12:a men definitivt ingen rå boogie: knixig rytm, flott blå gitarr, massor av klanger och hoppsan - flöjt! England Rule the Waves! Pint of bitter? Nej, boogie blues kallar inte jag det här. "This Is What Matters" är ett både ambitiöst OCH roligt rockalbum skapad av sanna entusiaster med öronen vända mot The Sixties & Seventies. Nu är Redaktör'n rejält nyfiken på hur SGB förverkligar sig på scen! Ett band under utveckling - och jag är optimist.

CHRISTER FRIDHAMMAR
Redaktör
Fridhammar Media, Music Web, Gig Kalendern
www.fridhammar.com

---------- * ----------

Det låter vuxet, men inte mossigt

betyg 3/5

Den omedelbara känslan jag får av SGBs första album är att det här är en skiva som är inspelad för bandmedlemmarna själva och dem allena. Om någon annan tycker om skivan eller inte är i sammanhanget inte särskilt relevant eller intressant. Grundstommen är kreatörernas glädje över att ha åstadkommit den här biten plast. I konvolutet jublas det hejdlöst över att inspelningen blivit till och hur härligt det är att lira tillsammans och det är även en känsla som går igen i musiken. Det är inte bäst, men det finns en härlig spelglädje där.

Annars är det lätt att låta sig luras av omslaget. Bandnamnet på tre bokstäver och fotografiet där två frireligiösa kärringar sitter och ylar i högan sky är urtypen för något sådant som skulle ha kunnat pryda en platta från punkbolaget Ägg Tapes på 90-talet. Men det är knappast vad detta handlar om. Bandmedlemmarna var säkerligen vid god musikalisk vigör på 90-talet, men det var inte punk de inspirerades av.

”This Is What Matters” handlar om blueskantad rockmusik. Mogen sådan med solon och två madamer vid mikrofonerna (varav den ena låter som om hon rökt heliumspetsade cigg precis hela livet, det är rätt coolt faktiskt). Det låter vuxet, men inte mossigt. En beskrivning som känns ganska gjuten för hela SGBs väsen.

Det här är inte låtar för några listor eller för något större genomslag. Det är låtar som ger bandet precis lika mycket njutning i replokalen som i någon Itunes Store och som kommer tilltala lyssnare utan att verkligen förföra dem. Det som är gripande är entusiasmen med vilket allt levereras och det är en grundplåt så god som någon när det handlar om musik.

MIKAEL MJÖRNBERG
Musikskribent
Joyzine
www.joyzine.se

---------- * ----------

Låtar influerade av 60-70-tals rock som alla har en tydlig blueskänsla i botten

SGB s andra fullägnare this is what matters bjuder på ett tiotal låtar influerade av 60-70-tals rock som alla har en tydlig blueskänsla i botten. Bandet är Göteborgsbaserat och skriver att de hoppas att skivan kan nå en publik även utanför Västkusten. Mål är viktiga för att lyckas inom musikbranschen men frågan är om SGB har vad som krävs för att nå ut till den större publiken?

Nej, problemet med SGB är definitivt inte spelskicklighet eller teknisk förmåga, redan från första tonen hörs att bandmedlemmarna besitter stor musikalisk kapacitet. Problemet är snarare att bandmedlemmarnas passion och drivkraft att skapa någonting originellt inte går fram när jag lyssnar på skivan. Det finns till och med coverband därute som har ett betydligt mer unikt sound än SGB. I mina öron låter framförandet just som ett klassiskt coverband men där publiken gått hem utan att ens ha fått lyssna på igenkännbara låtar. Vad SGB skulle behöva är att föra in något nyskapande i konceptet som får soundet att sticka ut från det väntade och förutsägbara. Kanske behövs en modern touch på soundet, kanske behövs en ny medlem med helt andra musikaliska referenser, kanske behövs något helt annat, därom kan man bara spekulera.

OLOF ANDERSSON
Musikskribent
Musikspalten
www.musikspalten.se

  © Big Papa Music Inc.