Måndag kväll ringer telefonen. "Skyddat Nummer" står det i displayen. "Ta de du, det är någon djävla försäljare", säger Marianne till mig. Jag är ganska duktig på att verbalt massakrera de
stackars telefon-försäljare som ringt vårt nummer. .
Nåväl det var ingen försäljare, det var Christer "Baggen" Sparrhed från Kungsbacka som undrade om jag kunde spela med honom om tre dagar på en stödgala för Kvinno-jouren i Kungsbacka som skulle hållas
på Kungsbacka Teater. Vi skulle vara ett av ca 10 inslag och han nämnde lite försiktigt låtarna; Ledins "Hon gör allt för att göra mej lycklig" (NEJ!, tänker jag) Duffys "Mercy" (O.K.), Cornelius "Trasiga Skor" (Ja
varför inte?) och Janis Joplin "Take a Piece of My Heart" (YES!). Han vill ha med mig för att den tilltänke gitarristen inte kunde och för att få ett "rockigt" sound. Smart drag där, svag för smicker som jag är!
Nåja, jag tog mig en liten funderare och kom snabbt fram till:
1. Jag hjälper dessa utsatta kvinnor från de SVIN till män de tyvärr allierat sig med.
2. Det är en UTMANINGEN att plugga in dessa låtar jag ALDRIG spelat tidigare på så kort tid och utan några nämnvärda rep gå upp på en förhoppningsvis utsåld teater.
3. Christer hjälpte SGB en gång 2005 med nästan ännu kortare varsel, så det är min tur att återgälda detta nu.
Jag TROR att alla har repat ihop sig tidigare, men att gitarristen kommit på att han inte kunde och därför blev jag "inkallad".
Får mail från bassisten "Duddas" med låtarna och kör igenom dom.
Sen kommer torsdagen och jag reser ner till Kungsbacka vid halv-två-tiden.
Chrille kommer och möter mig vid järnvägstationen i en fullpackad liten röd bil med två andra personer jag aldrig sett, för avfärd mot "Duddas" hem.
På vägen möter vi Chrilles dotter Josefin som ska sjunga två av låtarna. På en parkeringsplats krånglar vi oss alla ut ur bilen och Chrille ringer till
Duddas för att fråga var han egentligen bor? Vi andra hälsar på varandra artigt och Chrille säger; "detta älskar jag, tänk vilken doku-såpa detta kunde blivit!"
Jag håller med och förstår samtidigt att vi alla är främlingar inför varandra och det enda gemensamma är att vi på något sätt känner Chrille!
6 timmar kvar till gig och inte en gemensam ton har tagits, detta blir kul!
Väl hemma hos Duddas sitter vi alla med en kopp kaffe runt ett bord och lyssnar på original-låtarna från en dator.(Kaffe-Rep!) Vissa av oss spelar med lite försiktigt akustiskt och han som ska spela trummor mäter in några takter
på sin lilla data-metronom. Chrille säger något om låtordningen och sen är vi alla plötsligt iväg ner till teatern och snön vräker ned.
Här har vi anlänt till teatern. Bandet avvaktande t.v. En testad rökmaskins kvarlevor sveper runt i salongen.
Teatern är imponerande och ljud & ljus-tekniker springer fram och tillbaka över scenen i en febril verksamhet. Sen kommer en hypernervös gitarrlärare från Musikskolan
med ett tjog unga gitarrister som ska göra sound-check, tätt följt av några ambitiösa sångerskor och så ramlar proffs och amatörer på. Tiden går och bandet sjunker längre
och längre ner i stolarna på parkett i en uttråkad väntan. Plötsligt ropas vi upp för sound-check! Vi kör två halva låtar och sen är det dax för nästa gäng. Galans tema är att Alla rikskändisar
från Kungsbacka-trakten medverkar; som
Lasse Brandeby, Janne Lucas och givetvis "Baggen" + många fler. Onsalabon Kronér är väl den ende de inte lyckats få med.
Föreställningen består av två delar, varav vi avslutar del 1 innan paus. Jag vill
inte säga att ovissheten om hur det ska gå "gnager", men en och annan tanke tror jag skickas dit av samtliga 7 personer som nu åkt in till Kba innerstad för att ladda på ett kafé.
På Café Karma i Kba; Delar av ett 4 timmar gamalt band som här inte vet att dom om 2½ timme gjort succé!. Längst bort t.v. Jan (trummor), mittemot Thord (keyboard), med ryggen mot: Duddas (bas), Pontus (support) & bror till Josefin (sång) t.h. sen en kille på aukustisk gitarr
som jag sådär förargligt glömt namnet på.
Tillbaka på teatern vid halv-åtta tiden, är foajén totalt fylld av Kungsbackabor som stödjer detta Kvinnojour-projekt
genom att mangrannt betalat 150:- för en biljett. Tränger oss in backstage, tjôtar lite med "Kurtan". Passar sig så man inte blir
ikullsprungen av någon hyperaktiverad musikskole-elev, dom är ju först ut. Föreställningen framskrider och efter en kvinnlig författares
"15 min of fame" är det vår tur. Vi står bakom en inner-ridå som öppnas och jag lägger upp ett rock-komp medan Baggen
"eldar massorna" på sitt oefterhärmliga sätt. Ett ögonkast och hela bandet är igång och det låter som vi aldrig gjort något annat. De rungande bifallet efter
första låten känns helt rättvist.
Sen kommer dottern Josefin Sparrhed igång på riktigt och hon har verkligen ärvt sin fars "pipa" och lite
till! Många är ju tveksamma till att göra Janis Joplin låtar p.g.a. den STORA originalfaktorn.
Men Josefin ger sig helt orädd in i "Little Piece of My Heart" som sista låt av de fyra vi spelar och ger en version som jag tror Janis själv hade varit lite
imponerad av...faktiskt. Vad underbart det är när man känner att den yngre generationen för vidare ens musik! Den ENDA egentliga uppgift man har som musiker är att
inspirera andra att fortsätta, vårda och utveckla det man själv lyckats åstakomma.
Det korta framträdandet är slut och vi tågar ut till rungande applåder.
Slut på akt 1 och även för min del, jag och min familj åker till en krog som heter "Esters" och äter en glad middag och jag är en erfarenhet rikare! (igen) KUL!
"Håller du på att ramla eller ska det vara en rock-pose?" frågade min sambo mig när hon såg denna bild från avfärden från Kungsbacka Teater. Ja med dom skorna var det ju nära!
(En rock-pose alltså!)
foto: Mimmi
Bästa hälsningar från
Sten / SGB
tillbaka till Blogg-sidan
