SUNES INDIENBLOG

Jaha, då var vi tillbaka efter åtta år. Denna gång för att ta igen oss i Goa och för att komma detta otroliga land lite närmare. Jag är ingen globetrotter. Icke, sa nicke. Kan lika gärna åka spårvagn genom stan eller ta en promenad till affären. Men då vi har en speciell anknytning till Indien så faller det sig liksom naturligt.

Sune, Karin och dottern Lavanya

Indien, med sina dryga en miljard människor, hundratals olika språk, där religioner och kulturer lever sida vid sida och dessutom är världens största demokrati. Där erövrarna kommit och gått. De sista, portugiserna, lämnade Goa i början på 1970-talet. Fortfarande sker det sammandrabbningar vid gränsen till Pakistan. Ursprungligen var det tänkt att både Pakistan och Bangladesh skulle ingå i det Indien som 1948 äntligen och utan krig, frigjorde sig från sina kolonisatörer. Idag växer Indien ekonomiskt. Det växer upp en enorm medelklass som definitivt vill ha en rejäl bit av kakan, klyften mellan fattiga och rika ökar. Faktum är, att i Indien så finns det fler människor under existensminimum än i hela Afrika. Det borde räcka åt fler. Men kulturell och religiös tradition står i vägen. Och det mänskliga egot.
Alla de som färdats från ett vintersverige till sydliga bredgrader, vet känslan när man lämnar flygplanet och möter den tropiska värmen som bokstavligen örfilar upp dig. Efter den ena kontrollen efter den andra, står man vid bagagebandet. (Varför måste alla stå alldeles intill bandet. Omöjligt att komma åt sina väskor. Ve åt alla ”inner- circle-bagage-collectors”). När man väl har fått sina pinaler har man alla dessa ”hjälpsamma” , nästan våldsamma och gåpåiga svettiga män över sig som vill bära ditt bagage. Vår lille bärare var så effektiv att han vid flera tillfällen tappade alla väskor och dessutom sprang fram och tillbaka mellan samtliga bussar med oss i släptåg. Betalningen skulle ske i svenska, euro eller amerikanska sedlar. Numer tar jag allt bagage själv och betalar gärna för att slippa. Med all respekt. Detta är ju deras levebröd. Skulle dock uppskatta att ”NEJ” är ett nej. Vi hamnar efter en vådlig färd på trånga vägar och gator till slut på vårt lägenhetshotell där vi kan andas ut.

Vi huserar i det blå huset längst bort, med utsikt över små åkrar och havet bortanför. Det enda oljud man finner här är tusentals syrsor, skrikande påfåglar, muttrande kackerlackor, fisande bufflar, skällande hundar, grymtande grisar, elgeneratorernas ständiga av/på och barnens skratt från poolen. Livskvalitet. Skulle gärna vilja ha haft med mig basen men ska spåna på en zitar nästa vecka. (Men säg inget till Sten!) Charter till Goa kan verkligen rekommenderas. I denna del av Indien är det, om inte dominans så många kristna, vilket gör att det serveras fläskkött och alkohol. Det inhemska ölet Kingfisher är helt ok! Men vegetarianer har ett gediget utbud. Kryddningen varierar från lagom flåsande till ”var är brandposten”. Men det mesta smakar bra. Det sägs att varje indier åtminstone ska behärska 20 engelska ord eller fraser. Det kan man faktiskt föra en hyffsad konversation på. Speciellt om man ska pruta. Det blir bara knäppare och knäppare. Det kan ses som en förolämpling om man inte prutar. Risken är då att du inte får köpa varan. Så nu prutar vi på allt......nästan. Tänker ta med mig detta hem. Nästa storhandel och du får slutsumman, ex. 3000:-, ”- Du får 1500, mer är det inte värt”, säger jag övermodigt. Men även om butikschefen och polisen kommer, kön bakom dig har förvandlats till pöbel med högafflar och påkar, så kanske, kanske du går därifrån med ett kvitto på 2990:-. Det kan det vara värt. Kan väl tillämpas på böter, dagisavgifter, krogen o.s.v. Dock ej biljetter till SGB´s spelningar samt köp av CD.

Hörde via en bekant att en svensk bilskollärare avsa sitt uppdrag att lära en indier köra bil enligt svensk modell. Man anmodas att som svensk undvika att köra något som helst fordon här. Varje dag så omkommer det en person i trafiken i Goa. Oftast turister. Kommer du in till storstäderna så är det vid första anblicken kaos och helt åt fanders egoistisk trafikmentalitet. Eller? Det funkar ju. Finns det tre filer och det på denna yta ryms 5 bilar i bredd så är det ok. Vid stopp eller rödljus, (det finns några stycken), Så samlas alla, jag menar alla, framme vid stopplinjen. Sedan rör sig hela sällskapet iväg samtidigt. Man kör med en skärpa och koncentration. Det signaleras med ögonkontakt, signalhorn och gester. Där har vi svenska buffliga bilister något att ta till oss då de enda gester vi använder är knytnäven eller fingret. Men vår parkeringsdisciplin är något bättre.

I Banglore, en liten håla med dryga 5,2 miljoner invånare, byggs nu en metro. Den kommer att till 95% gå ovan jord och förvandlat staden till en gigantiskt byggarbetsplats. Dessutom byggs det nytt precis överallt. Lite nervöst dock då avgaserna gör att Bangalore vittrar sönder. Samtidigt så förundras man att denna stad har valts till Indiens renaste. Hur i hela friden ser det ut i de andra städerna?

Det kanske inte är så farligt. Lite sättningar får man stå ut med.

Jag fann en kollega, en brevbärare vars namn jag aldrig uppfattade men vi diskuterade en kort stund med de 20 ord och fraser som han behärskade. Han puttrade runt med sin lilla moped med sin lilla väska hängande på styret. ”In Sweden we have elmopeds and elcyklar” sa jag och tillade: ”And snow”. Han svarade med det för området karakteristiska gungande med huvudet. ”Here´s only hot” sa han och jag gungade tillbaka. Vi skakade hand och han fortsatte sin tur.

Brevbäraren på Jagwan´s Quarter, Bangalore. Vad var postnumret nu igen....?

Vi bodde 2 nätter på Park Residency, mitt i smeten. Ett billigt men fungerande hotell, där tiden hade stått still sedan glansdagarna på 60-70-talet. Arvet efter britterna gör sig hela tiden påminnt. I arkitektur, inredning, byråkrati och hövlighet. När vi sista kvällen återkom till hotellet och fann dotterns nalle borta så startade ett sökande likt en skallgång. Vi vände upp och ned på rummet, två röjde i tvättförrådet, man ringde den person som alldeles innan hade kört iväg med en del av smutstvätten och bad honom att öppna varje säck och söka igenom efter en liten beige nalle. Spänningen var olidlig och när en av de anställda en stund senare, (kändes som en evighet), återkom med den lilla beige nallen så var lyckan total. Vi hämtade oss inte på flera timmar. Kändes lite pinsamt att sysselsätta så många. Men det är så det fungerar i Indien. Tex. bara att gå och shoppa. En person som öppnar dörren, en som möter upp och visar vägen, en som ansvarar för den lilla avdelningen man besöker och flyttar du fem meter till höger så kommer nästa expedit och tar över. En som tar emot och registrerar köpet du genomför, en som tar betalt, en som slår in, en som lägger i påse och när du väl fått dina varor får du stanna till hos vakten utanför butiken som kollar kvitto kontra innehållet i påsen. Men det sysselsätter många. Rationalisering skulle vara lätt att genomföra men ack vilka konsekvenser det skulle få. Då jag är en gnutta musikintresserad så ville jag komma över lite genuin indisk musik.

Vi besökte ett hinduiskt tempel i Bangalore. Vi blev lotsade i kringelikrokar och ständigt uppför. En mödosam men berikande vandring. Ritualerna är krystade för den oinvigde men man känner sig välkommen och utsmyckningen och färgkaskaderna är en otrolig upplevelse. Vi började trava nerför trapporna och då möts vi månglarna. Här säljs det mesta. Bl.a. musik med hinduisk anknytning, varför jag frågar just efter det jag är ute efter: genuint med mycket rytmik, klockor, atmosfäriskt o.s.v. Köper två CD. Väl tillbaka så laddar jag förväntansfullt datorn med med en av plattorna och finner till min stora besvikelse tillrättalagd västorienterad och intetsägande skvaldynga. Inte katten når man Nirvana här inte. Möjligtvis en plats på Svensktoppen. Nej, det får bli något flummigt med Ravi Shankar istället. Kanske om man tillför lite distade guror.......hmmm? (Men säg inget till Sten).

Att telefonera i det oväsendet är en bedrift.

Vad tänker hon på?

Nu väntar lata dagar på stranden och vid poolen. En eller två utflykter och lite shopping. Det var ju då den där zitaren alltså. Finns tydligen två musikaffärer upp i Old Goa. Kanske få en kostym uppsydd. Eller varför inte ta och reta en nyrik ryss. Det dräller av ryssar här.

Med varma hälsningar

Sune med familj och resesällskap

Goa, Indien